Jag har börjat kliva upp 08:05. Vareviga morgon. Hasar mig upp ur sängen med torra ögon och slår på både teve och dator, det kan knappast bli tillräckligt med ljud; utan ljud så somnar jag på plats. I köket äter jag två knäckebrödsmackor med smör och ost, sen blir jag genom högljudda mjaoanden tvingad av den Ständigt Hungrige perserkatten att mata honom. Omedelbart.

På dagen tänker jag på restauranginredning, vädret under promenaden och han som jag saknar så mycket. På kvällen ligger jag i badet och sjunger, målar valar med kallt kaffe som färg, försöker lära mig gitarrackord och får ömma fingrar, kollar på skräpteve och har svårt att koncentrera mig när jag försöker läsa böcker.

Verkar inte närma mig någon lösning på mitt datorkrångel. Vankar runt i huset med rastlösa ben. Stillar mig med att klappa världens fluffigaste perser en stund, tills han tröttnat på min påtvingade intimitet och slår slött med tassen efter min hand. Dricker fyra koppar kaffe och går ut och andas nollgradig luft. Läser fina bloggar. Somnar på soffan och drömmer om någon som jag saknat och som alltid ler med blicken fäst i marken.

Imorgon, förutom att smyga omkring på biblioteket i jakt på de allra finaste gömda böckerna, så ska jag visst servera mat till frimurare. I vit skjorta och svarta strumpbyxor. Stå utanför hotellets personalingång och röka lite trotsigt mellan varven. Skratta ihop med galanta arbetskamrater i köket (åt taffliga raggningsrepliker och sås på medaljer). Åka hem med sådär lagom ömma fötter och ett trött huvud.

Men, man ska leva i nuet. Säger dom. Och just nu är det inget annat än det prassligaste duntäcket och Californication som gäller.